Igår var jag ute hos min vän Anton och hans tjej. En halvtimmes promenix från Västerhaninge. De flyttar snart tillbaka till civilisationen men än så länge får man kriga sig ut dit. Har verkligen fått perspektiv på mitt boende. Tio minuter från tunnelbanan och sedan tio minuter till innerstan är ju faktiskt inte så farligt. Jag har gnällt gärnet sista tiden men nu tänker jag verkligen sluta med det. Även om det är lite jobbigt att gå den där biten i snöstorm så har jag ju faktiskt MIN lägenhet. Som faktiskt bara JAG hyr. I'm a kinda lucky gal.

 

Och jag har fått världens finaste matta idag, och jag har tvättat och städat och duschat och bäddat och jag mår så fruktansvärt bra just nu. Trots viss bakfylla och sömnbrist. Efter en låååång nattbussresa hem, alldeles för mycket gitarrspelande när vi väl kom fram klockan halv fem inatt så knölade jag nämligen ner mig i Tures säng för att ge plats i min egen säng åt mina andra två vänner som inte orkade åka hela vägen hem till sig inatt. Jag vaknade vid 9 i morse av att jag har kramp i knäna eftersom jag inte kunde sträcka ut benen. När vi vaknade lagade jag thailunch till mina fina vänner och sen hade vi filmmys. Så jäkla trevligt med vänskapliga övernattningar. Sånt gjorde vi ofta när vi var yngre men aldrig längre. Det är verkligen mysigt. Mer sånt.

 

Nästa vecka är det hjärtedag. Det känner jag är lite smådeprimerande så jag ritade ett kort. Puss på er.