Att ha en blogg och skriva i den... Det är för mycket som händer i livet. 

 

Och det här blir dessutom ett tråkigt inlägg. Vänta bara.

 

Vad som händer i livet?

 

Världen. Barnet, livet i allmänhet, glädjen och sorgen. De underbara sommarnätterna. De svåra sommarnätterna.

 

Jag kom inte in på konstskolan jag sökte. Mitt självförtroende fick sig en liten törn. Nä nu ljög jag. Det var mer en litenliten sticka, som gick att lirka ut. En vän kom hem till mig samma kväll som jag öppnat brevet. Jag var ledsen i ungefär tio minuter och fick en kram. Sen bestämde jag mig för att inte vara ledsen mer, och sen var jag inte ledsen mer. 

 

Jag hade sökt fler skolor. Högskolor. Så hoppet fanns ju kvar. När jag loggade in på antagning.se och fick veta att jag kommit in på en av dom så lät jag tydligen som en glad säl. 

 

Så det blir förhoppningsvis gymnasielärare av mig. I svenska. Och nåt annat awesome ämne som jag inte riktigt bestämt mig för än. 

 

Skolan börjar 26/8 och jag har aldrig varit mer peppad på att få börja plugga.

 

 

Jag flöt omkring på små rosa moln i ungefär en månad. Sen en kväll vände allt, för jag fick reda på två saker som gjorde att alltihop och allting känns åt helvete uppochner. Konsekvensen av det blev en promenad i sanden i det förflutna, och det var ju inte heller särskilt bra. Vilket i kombination med glädjen/peppet/stressen över att jag ska börja plugga leder till att jag är nåt slags känslokaos som jag inte vet vad jag ska göra med. 

 

 

Så nu dubbelsnusar jag. JÄTTEmycket.

 

 

Men så är det i alla fall. Så att... Rolig bloggning blir det nog inget av i den närmsta framtiden heller. Äh.

Sa ju det. Ett tråkigt blogginlägg. Avslutar med en bild där jag drar på smilbanden litegrann i alla fall, så kanske det inte känns alltför deppigt, dä här.

 

 

Och nä, jag står inte för de himla annonserna som dyker upp i texten ibland. Dom suger. Men man får väl skylla sig själv om man tror att man kommer undan med att tråkblogga gratis.